Introduktion
Gikt är en smärtsam form av artrit som oftast drabbar lederna i foten, särskilt stortåns grundled. En undersökning för gikt innebär att läkaren fastställer om en plötslig och kraftig ledinflammation beror på urinsyrakristaller. Gikt är världens mest förekommande inflammatoriska ledsjukdom. Gikt orsakas av att det bildas ett överskott av urinsyra, som ansamlas som vassa kristaller i leder. Gikt kan drabba vilken led som helst i kroppen, men oftast drabbas stortåns grundled. Kvinnor har mindre urinsyra än män fram till klimakteriet, därefter ökar halten. Diagnosen ställs med fysisk undersökning, blodprov och ibland ledvätskeanalys. Behandlingen syftar till att lindra smärta, minska inflammation och sänka uratnivåerna med läkemedel och livsstilsförändringar som att undvika alkohol och purinrik mat samt hålla en hälsosam vikt.
Giktens förekomst
Gikt drabbar främst män i medelåldern, men förekommer även hos kvinnor efter klimakteriet då urinsyra i blodet ökar. Exempel på sjukdomar som ökar risken för att få gikt är högt blodtryck, diabetes och hjärtsvikt. Det är vanligare att få gikt om man har någon annan sjukdom, till exempel högt blodtryck eller diabetes. Risken för gikt ökar med åldern och är klart överrepresenterad hos män. Andra riskfaktorer är övervikt, purinrik kost, ärftlighet, högt blodtryck, diabetes och hjärtsvikt. Fetma är en särskilt viktig riskfaktor för ökad urinsyra och gikt. Förekomsten har ökat de senaste åren, delvis på grund av livsstilsfaktorer som alkohol och dålig kost. Alkohol är en viktig orsak till för hög halt av urinsyra i blodet. Gikt är en av de vanligaste reumatiska sjukdomarna och är kopplat till andra sjukdomar, vilket gör helhetssyn viktig vid behandling.
Symtom och kännetecken
Giktattacker kommer ofta plötsligt och kännetecknas av kraftig smärta, svullnad, rodnad och ömhet i leder, vanligtvis i stortåns grundled men gikt kan drabba vilken led som helst i kroppen. Smärtan är ofta så kraftig att även lätt beröring känns intensiv och leder till kraftig inflammation. Feber och allmän sjukdomskänsla kan förekomma under en attack. Attacker kan återkomma med intervall på några veckor till flera år. Efter flera års sjukdom kan gikt leda till bildning av giktknutor, så kallade tofi. Upprepade giktattacker kan leda till kronisk tofös gikt med permanenta ledskador och njurproblem, varför tidig behandling är viktig.
Diagnostisering av gikt
Diagnostik av gikt baseras främst på patientens symtom och ska ofta bekräftas med hjälp av specifika laboratorieprover och undersökningar. Blodprov för urat mäter mängden urinsyra i blodet, och förhöjda nivåer (>405 µmol/L) är en stark indikation på gikt, men det är viktigt att veta att inte alla med höga urinsyranivåer behöver behandlas. Ledvätskeanalys med påvisande av urinsyrakristaller i ledvätska är gold standard för diagnostik av gikt, och kristallanalys kan utföras flera dygn efter provtagning. Det är viktigt att veta att ett förhöjt uratvärde inte bevisar gikt eftersom vissa individer kan ha höga nivåer utan att utveckla sjukdomen. P-urat stiger med ålder och sjunker något under en artritattack. Bilddiagnostik som ultraljud kan visa kristaller, det vill säga beläggning av uratkristaller på broskytan i den drabbade leden eller tofi, och datortomografi med dubbelenergiteknik (deCT) kan användas vid oklara fall. Röntgen ska främst användas för att utesluta andra orsaker till smärta och för att visa skelettskador vid långvarig gikt. En noggrann anamnes och bedömning av riskfaktorer kompletterar undersökningen.
Kom ihåg att alltid kolla med läkare för korrekt diagnos. Kolla även med 1177 för mer information.
Behandling av gikt
Behandlingen innefattar antiinflammatoriska läkemedel där icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) är en vanlig behandling för akuta giktattacker. NSAID doseras ofta per dag enligt ordination. Kortison kan ges per oralt eller som injektion, och kolkicin doseras vanligtvis 500–1 000 mikrogram per dygn. Dessa läkemedel har visad effekt för att lindra akuta giktattacker.
Uratsänkande läkemedel, där allopurinol är förstahandsvalet för uratsänkande behandling, används för att förebygga nya giktanfall och bör ofta påbörjas efter första eller andra attacken beroende på patientens riskfaktorer. Uratsänkande behandling kan även sättas in under pågående giktattack, under skydd av akutbehandling. Målet med uratsänkande behandling är att uppnå uratnivåer under 360 µmol/l. Andra läkemedel som febuxostat och probenecid kan användas vid biverkningar eller kontraindikationer mot allopurinol. Kanakinumab, en IL-1-beta-hämmare, används för behandling av frekventa giktattacker som inte svarar på annan behandling.
Profylaktisk behandling mot giktanfall rekommenderas under de första 2 till 6 månaderna av uratsänkande behandling för att minska risken för giktattack. Effekten av dessa åtgärder varierar mellan individer.
Livsstilsförändringar som viktnedgång, minskat alkoholintag och kostjusteringar kan ha viss effekt på uratnivåer och sjukdomskontroll. Vitamin C kan sänka urinsyra hos friska individer, men dess effekt vid gikt är inte tydligt bevisad.
Regelbunden uppföljning säkerställer att behandlingen fungerar.
Komplikationer vid obehandlad gikt
Utan behandling kan gikt leda till kronisk tofös gikt med giktknutor (tofi), permanenta ledskador, njursten och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Tidig diagnos och behandling minskar risken för allvarliga komplikationer.
Förebyggande åtgärder
För att minska risken för giktanfall bör patienten undvika alkohol, särskilt öl, som ökar urinsyran i blodet och därmed risken för gikt. Purinrik mat som inälvsmat och skaldjur kan också öka uratnivåerna och bör begränsas. Viktnedgång vid övervikt och regelbunden måttlig motion hjälper till att sänka uratnivåerna och minska risken för giktattacker. Att dricka mycket vatten är också viktigt för att förebygga att urinsyrakristaller bildas i lederna.
Sammanfattning
Gikt är en vanlig och behandlingsbar reumatisk sjukdom som kräver rätt diagnos och långsiktig hantering. Genom att följa läkarens råd, anpassa livsstilen och ta mediciner kan patienten minska symtom och komplikationer samt förbättra sin livskvalitet.
Vill du undersöka din fot med en MR så finns mer information här: MR Fotled
Vanliga frågor om gikt undersökning
Vad är en gikt undersökning?
En gikt undersökning innebär att läkaren bedömer om en plötslig och kraftig ledinflammation beror på urinsyrakristaller. Det inkluderar fysisk undersökning, blodprov för att mäta uratnivåer och ibland analys av ledvätska.
Vilka symtom tyder på gikt?
Vanliga symtom är intensiv smärta, svullnad, rodnad och värme i en led, ofta stortåns grundled. Feber och allmän sjukdomskänsla kan också förekomma under en giktattack.
Hur ställs diagnosen gikt?
Diagnosen baseras på symtom, blodprov som mäter urinsyra, och i många fall ledvätskeanalys där man kan påvisa urinsyrakristaller. Bilddiagnostik som ultraljud och datortomografi kan också användas.
Kan man ha höga uratnivåer utan att ha gikt?
Ja, det är vanligt att ha förhöjda uratnivåer i blodet utan att utveckla gikt. Diagnos kräver därför också bekräftelse av andra undersökningar och symtom.
Hur behandlas gikt?
Akuta attacker behandlas med antiinflammatoriska läkemedel som NSAID, kortison eller kolkicin. Uratsänkande läkemedel som allopurinol används för att förebygga nya attacker. Livsstilsförändringar är också viktiga.
Kan uratsänkande behandling startas under en giktattack?
Ja, uratsänkande behandling kan sättas in under pågående giktattack men bör ges tillsammans med skyddande antiinflammatorisk behandling för att undvika förvärrade attacker.
Vad kan jag göra för att förebygga giktanfall?
Minska alkoholintag, särskilt öl, undvik purinrik mat som inälvsmat och skaldjur, håll en hälsosam vikt, motionera regelbundet och drick mycket vatten.
Vad är tofi?
Tofi är giktknutor som bildas efter flera års sjukdom och består av ansamlingar av uratkristaller. De kan orsaka permanenta ledskador om de inte behandlas.
När bör jag söka vård för gikt?
Vid plötslig, kraftig smärta och svullnad i en led, särskilt stortåns grundled, bör du söka vård för att få rätt diagnos och behandling.
