Introduktion
Lungemboli är ett akut tillstånd som uppstår när en blodpropp, bildad av koagulerat blod, fastnar i lungans blodkärl och hindrar blodflödet. Detta kan vara livshotande och kräver snabb diagnos och behandling. Vanlig orsak är blodproppar som ofta kommer från ben, särskilt benen, där de kallas djup ventrombos (DVT) i venerna.
Flera blodproppar kan bildas och öka risken för komplikationer, och större blodproppar kan ge allvarligare konsekvenser. Lungemboli kan hindra blodflödet i lungorna och leda till syrebrist i kroppen. Symtomen kan variera mellan olika patienter, men vanliga symtom är andnöd, bröstsmärta och hosta. Exempel på riskfaktorer är långvarigt sängläge, operation eller ärftlighet för blodproppar, särskilt bland äldre och personer med tidigare trombos. Diagnos ställs med datortomografi, lungscintigrafi eller blodprov som mäter D-dimer. Tidig behandling minskar risken för allvarliga komplikationer och är även viktigt för att minska risken för återfall.
Symtom på lungemboli
Vanliga tecken är plötslig andnöd, bröstsmärta, hosta (ibland blodig), oregelbunden hjärtrytm, svaghet och yrsel. Exempel på symtom är även kallsvettning, hjärtklappning och hosta. Symtomen kan variera mellan olika patienter och vissa kan även ha symtom utan typiska tecken. Vid misstanke ska medicinsk hjälp sökas omedelbart. Akutvård kan inkludera syrgas och blodförtunnande läkemedel för att stabilisera patienten.
Orsaker och riskfaktorer
Lungemboli orsakas oftast av blodproppar som bildas i ben eller bäcken, särskilt vid djup ventrombos (DVT) i benen. Blodets förmåga att koagulera spelar en central roll i proppbildning, särskilt vid nedsatt cirkulation. Det finns olika riskfaktorer för lungemboli, bland annat ärftlighet, långvarigt stillasittande, p-piller, hormonbehandling, cancer och hjärtsjukdomar.
Bland patienter med cancer och bland de med nedsatt rörlighet eller nedsatt allmäntillstånd är risken särskilt hög. Långa resor ökar också risken, eftersom långa perioder av stillasittande gör det lättare för blodet att bilda proppar, och flera blodproppar kan bildas vid vissa riskfaktorer. Östrogenbehandling ökar risken för trombos med 2–3 gånger. Kombinerade p-piller ökar risken för trombos med 3,5 gånger. Graviditet ökar risken för trombos 4–5 gånger jämfört med kvinnor i samma ålder som inte är gravida. Åldrande, fetma, rökning och tidigare ventrombos är även viktiga riskfaktorer.
Vissa kroniska inflammatoriska sjukdomar och cancer ökar risken betydligt. Förlängd immobilisering, som att vara sängbunden i mer än tre dagar, ökar risken för trombos. Större blodproppar innebär en högre risk för allvarliga komplikationer. Det är viktigt att känna till dessa olika riskfaktorer för att kunna förebygga lungemboli.
Diagnos
Diagnosen baseras på symtom, läkarundersökning och olika bilddiagnostiska metoder. En klinisk bedömning innefattar att läkaren bedömer patientens symtom samt lyssnar på hjärta och lungor. Datortomografi (DT), som kallas för datortomografi med kontrast, är vanligast för att upptäcka blodproppar i lungan och är förstahandsvalet för bilddiagnostik vid misstänkt lungemboli diagnos.
Lungscintigrafi, som även kallas V/Q-skanning, används bland patienter med kontraindikation mot jodkontrastmedel, till exempel vid nedsatt njurfunktion. En V/Q-skanning är en undersökning som visar hur lungorna ventileras och blodflödet i dem.
Blodprover som D-dimer-test hjälper till att utesluta lungemboli om det är negativt, vilket gör diagnosen lättare. Ultraljud av benet används för att diagnostisera djup ventrombos (DVT), som kan vara källan till lungemboli. Andra blodprover som troponin och blodgaser bedömer hjärtats funktion och syresättning.
Ekokardiografi kan användas för att undersöka hjärtats påverkan vid lungemboli och bedöma hjärtats funktion. Differentialdiagnoser, till exempel lunginflammation och hjärtproblem, måste uteslutas för att säkerställa rätt behandling.Kom ihåg att det är alltid bäst att kolla med en läkare först för en korrekt diagnos. Kolla även med 1177 för mer information.
Behandling
Behandlingen syftar till att lösa upp proppen och förebygga nya. Blodförtunnande läkemedel påverkar blodet och det finns olika typer, som lågmolekylärt heparin och warfarin, vilka är vanliga och används ofta på sjukhus.
Direktverkande orala antikoagulantia kan även användas och påbörjas utan föregående behandling med lågmolekylärt heparin, vilket gör behandlingen enklare för patienten. Det finns olika behandlingsmetoder beroende på patientens tillstånd. Vid allvarliga fall kan trombolys eller kirurgi behövas för att snabbt lösa upp stora blodproppar, och större blodproppar kan kräva mer avancerad behandling.
Trombolys används för att lösa upp stora blodproppar vid lungemboli. Aspirationstrombektomi är en ny metod för behandling av lungemboli som även kan användas för patienter med stora blodproppar och där trombolys inte är lämpligt. Patienter med lungemboli som har hög risk för dödsfall kan behandlas med trombolys eller mekanisk trombektomi.
Efter behandling går patienten ofta upp och rör sig tidigt för att främja återhämtning. Behandlingen pågår ofta minst tre månader och kan vara livslång vid hög återfallsrisk. Det är viktigt att patienten följer läkarens instruktioner noggrant för att minska risken för komplikationer.
Komplikationer och prognos
Efter lungemboli kan långvarig andnöd, nedsatt lungfunktion, återkommande blodproppar och högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) uppstå. Hjärtat kan påverkas, särskilt vid större blodproppar, vilket kan leda till ökad belastning på hjärtats högra sida och förhöjt blodtryck i lungorna.
Om flera blodproppar bildas samtidigt kan prognosen bli sämre och risken för allvarliga komplikationer ökar. Prognosen är bra vid tidig diagnos och behandling, men risken för nya blodproppar är ökad hos vissa patienter. Vissa komplikationer kan även uppstå efter avslutad behandling, såsom nedsatt allmäntillstånd eller kvarstående andningsbesvär.
Regelbunden uppföljning och livsstilsförändringar som motion och rökstopp minskar risken för nya proppar. Behandlingen med blodförtunnande läkemedel pågår i minst sex månader, ibland längre. Direktverkande orala antikoagulantia kan vara en del av behandlingen för att minska risken för återfall. Det är viktigt att patienten är medveten om symtom på återkommande blodproppar och söker vård vid behov.
Förebyggande
Undvik långvarigt stillasittande, rör på benen regelbundet och använd stödstrumpor vid behov för att minska risken för blodproppar i ben. Det är bra om du går och rör dig så mycket som möjligt, eftersom fysisk aktivitet hjälper till att förebygga blodproppar.
Det finns olika förebyggande åtgärder, såsom att hålla en hälsosam vikt, sluta röka och dricka tillräckligt med vatten. Att gå ner i vikt kan minska risken för blodproppar. Regelbunden motion är viktig för att förebygga blodproppar, och det är även viktigt att röra på benen även om du är sängliggande.
Vid sjukhusvistelser och operationer används ofta blodförtunnande läkemedel för att minska risken för att blod ska koagulera, samt tidig mobilisering för att förebygga blodproppar. Förlängd immobilisering och åldrande ökar risken för trombos och bör beaktas. Det är också viktigt att patienter med ökad risk, såsom de med tidigare ventrombos, cancer eller ärftlighet, får rätt information och behandling för att förebygga lungemboli.
Följ alltid läkarens råd och var uppmärksam på symtom för att förebygga och hantera lungemboli effektivt. Tidigare ventrombos är en allvarlig riskfaktor för trombos och bör alltid beaktas vid bedömning och behandling.
Uppföljning och patientvägledning
Efter att en patient har drabbats av blodpropp i lungan eller djup ventrombos är regelbunden uppföljning en avgörande del av behandlingen. Uppföljningen syftar till att säkerställa att blodproppen har lösts upp, att blodcirkulationen fungerar normalt och att risken för nya blodproppar minimeras. Patienter med venös tromboembolism får ofta träffa sin läkare för kontroller där blodtryck, hjärtats och lungornas funktion samt blodprover, som D-dimer, kan ingå. Dessa undersökningar hjälper till att upptäcka eventuella tecken på återfall eller komplikationer i ett tidigt skede.
Det är också viktigt att patienten får tydlig information om sin behandling och hur blodförtunnande läkemedel, som lågmolekylärt heparin eller warfarin, ska användas. Att ta sin medicin enligt ordination är avgörande för att minska risken för nya blodproppar. Om patienten upplever biverkningar eller har frågor kring behandlingen, ska detta alltid tas upp med läkaren. För vissa patienter kan direktverkande orala antikoagulantia vara ett alternativ, vilket kan göra behandlingen enklare och kräva färre kontroller.
Patienter som använder p-piller eller genomgår hormonbehandling bör vara medvetna om att dessa läkemedel kan öka risken för blodproppar. Det är därför viktigt att diskutera eventuella risker och fördelar med sin läkare, särskilt om det finns andra riskfaktorer som graviditet, tidigare ventrombos eller ärftlighet för blodproppar. Vid graviditet är det extra viktigt med noggrann uppföljning och anpassad behandling, eftersom risken för trombos är högre.
För att minska risken för nya blodproppar rekommenderas patienten att vara fysiskt aktiv, undvika långvarigt stillasittande och använda stödstrumpor vid behov. Att hålla en hälsosam vikt, sluta röka och dricka tillräckligt med vatten är också viktiga åtgärder. Patienter bör känna till symtomen på blodpropp i lungan och djup ventrombos, såsom plötslig andnöd, bröstsmärta, svullnad eller smärta i benet, och omedelbart söka vård om dessa uppstår.
Information och vägledning från vården är centralt för att patienten ska känna sig trygg och kunna hantera sin sjukdom. Regelbunden kontakt med läkare och sjuksköterska ger möjlighet att ställa frågor, få råd om livsstil och diskutera eventuella förändringar i behandlingen. Genom att vara välinformerad och följa rekommendationerna kan patienten aktivt bidra till att minska risken för återfall och förbättra sin livskvalitet efter en blodpropp i lungan eller djup ventrombos.
Vanliga frågor om lungemboli diagnos
Vad är lungemboli?
Lungemboli är en blodpropp som fastnar i lungans blodkärl och hindrar blodflödet, vilket kan vara livshotande.
Vilka är de vanligaste symtomen på lungemboli?
Vanliga symtom är plötslig andnöd, bröstsmärta, hosta (ibland blodig), hjärtklappning och yrsel.
Hur ställs diagnosen lungemboli?
Diagnosen baseras på symtom, läkarundersökning och bilddiagnostik som datortomografi (DT), lungscintigrafi samt blodprov som D-dimer.
Vad är D-dimer och varför tas det?
D-dimer är ett blodprov som kan utesluta lungemboli om det är negativt, vilket hjälper till att undvika onödiga undersökningar.
Vilka riskfaktorer finns för att få lungemboli?
Riskfaktorer inkluderar långvarigt stillasittande, p-piller, graviditet, tidigare blodproppar, cancer, rökning och ärftlighet.
Hur behandlas lungemboli?
Behandlingen innefattar blodförtunnande läkemedel som lågmolekylärt heparin och direktverkande orala antikoagulantia. Vid större proppar kan trombolys eller mekanisk behandling behövas.
Kan lungemboli förebyggas?
Ja, genom att röra på benen regelbundet, undvika långvarigt stillasittande, använda stödstrumpor vid behov, sluta röka och följa läkarens råd.
Hur lång tid pågår behandlingen?
Behandlingen pågår oftast minst tre till sex månader men kan vara längre eller livslång beroende på individuell risk.
Vad händer efter behandlingen?
Regelbunden uppföljning är viktig för att säkerställa att blodproppen lösts upp och för att minska risken för nya proppar.
När ska jag söka vård?
Sök omedelbart vård vid plötslig andnöd, bröstsmärta, blodig hosta eller svullnad och smärta i benet.
Hur bokar jag en undersökning? Du kan: Boka direkt via vår hemsida och betala med Klarna (kort, Swish eller faktura) Fyll i vårt formulär så kontaktar vi dig inom 24 timmar
