Lungemboli (pulmonary embolism) innebär förekomst av trombos i en eller flera lungartärer och är en akut medicinsk nödsituation med potentiellt allvarliga konsekvenser om den inte behandlas snabbt. Incidensen uppskattas vara mellan 25–100 per 100 000 invånare och år och ökar med stigande ålder, vilket innebär att äldre patienter har en högre risk. Det finns olika riskfaktorer och tillstånd som kan leda till lungemboli, såsom immobilisering, kirurgi, malignitet och graviditet. Provocerad förekomst av lungemboli föreligger i cirka 60 procent av fallen, medan resten är spontana och utan uppenbar orsak. Embolisering kan ske från tromboser i djupa vener i bäckenet, nedre eller övre extremiteterna. För att utveckla trombos krävs oftast en kombination av två eller tre av följande komponenter ur Virchows triad – hyperkoagulation, kärlskada och/eller venstas.
Under de senaste 20 åren har prevalensen lungemboli bland patienter som utreds för misstänkt lungemboli sjunkit från cirka 50 procent till idag under 20 procent, vilket kan bero på förbättrad diagnostik och ökad tillgång till datortomografi.
En blodpropp blockerar blodflödet i lungartärerna och kan snabbt ge symtom som plötslig andnöd, bröstsmärta och hosta med blod. Den kliniska bilden vid lungemboli brukar indelas i olika syndrom, där varje syndrom har flera differentialdiagnoser. Dyspné är den vanligaste formen av insjuknande. Instabil hemodynamik förekommer hos 5–10 procent av alla patienter med lungemboli och definieras som ett tillstånd där höger kammare sviktar och blodtrycket sjunker, vilket kan leda till cirkulationschock. Massiv lungemboli avser anatomiskt stor utbredning av embolier som orsakar hemodynamisk instabilitet. Om en propp inte löses upp helt kan det leda till kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension.
Symtom på lungemboli
Känn igen vanliga symtom för att agera snabbt:
-
Plötslig andnöd – oftast utan förvarning och den vanligaste formen av insjuknande.
-
Bröstsmärta – kan förvärras vid djupa andetag eller hosta.
-
Hosta med blod (hemoptys) – förekommer men är inte ett vanligt symtom och kräver omedelbar medicinsk hjälp.
-
Snabb hjärtrytm (takykardi) – oregelbunden eller ökad puls.
-
Yrsel eller svimning – kan förekomma vid massiv lungemboli.
-
Atypiska eller mindre vanliga symtom – såsom oklar feber, illamående och oförklarliga arytmier kan också förekomma, men har mindre betydelse vid den initiala kliniska bedömningen.
Lungemboli kan även förekomma hos patienter utan dyspné eller bröstsmärta, och vissa patienter kan uppvisa atypiska eller mindre tydliga symtom. Patienter kan också uppvisa plötslig försämring av symtom trots pågående behandling av andra sjukdomar.
När ska man söka vård?
Vid misstanke om lungemboli eller om du upplever något av ovanstående symtom, kontakta omedelbart sjukvården eller akutmottagning. Tidig vård kan rädda liv.
Diagnos och utredning
För att ställa diagnos är det läkare som ansvarar för utredning och bedömning. Det finns flera diagnostiska metoder som kan användas, och valet av metod anpassas efter patientens tillstånd.
Kom ihåg att alltid kolla med läkare för korrekt diagnos. Kolla även med 1177 för mer information.
Klinisk sannolikhet och Wells score
Den kliniska sannolikheten för lungemboli bedöms oftast med hjälp av Wells score, ett validerat poängsystem där olika symtom och riskfaktorer poängsätts för att klassificera patienter. Exempel på faktorer är:
-
Kliniska tecken på djup ventrombos (DVT) i benen – 3 poäng.
-
Tidigare verifierad lungemboli eller DVT – 1,5 poäng.
-
Immobilisering i mer än 3 dagar eller kirurgi inom 4 veckor – 1,5 poäng.
-
Puls över 100 slag per minut – 1,5 poäng.
-
Hemoptys – 1 poäng.
-
Malignitet under behandling eller palliation senaste 6 månader – 1 poäng.
-
Mindre betydelsefulla fynd, såsom alternativa diagnoser som är mindre sannolika än lungemboli, ger också poäng men har mindre vikt i bedömningen.
En total poäng över 4 indikerar hög sannolikhet för lungemboli, medan 4 eller lägre innebär låg sannolikhet. D-dimer-testning bör utföras efter klinisk sannolikhetsbedömning med validerade scoring-system som Wells score.
Blodprov och D-dimer-test
D-dimer är en nedbrytningsprodukt av fibrin och kan vara förhöjd vid blodproppar. Testet bör utföras efter klinisk sannolikhetsbedömning. En negativ D-dimer hos patienter med låg klinisk sannolikhet och symtom under en vecka utesluter med hög sannolikhet lungemboli. Dock kan D-dimer vara förhöjd vid andra tillstånd såsom infektioner, cancer, graviditet och inflammation.
Bilddiagnostik
-
Datortomografi (DTLA) av lungartärerna är den vanligaste metoden för att bekräfta diagnosen lungemboli. CT pulmonary angiography är förstahandsmetod vid misstänkt pulmonary embolism.
-
Lungscintigrafi kan användas som alternativ vid kontraindikationer mot kontrastmedel, exempelvis vid graviditet eller njursvikt.
-
Ekokardiografi kan användas vid instabil hemodynamik för att bedöma högerkammarfunktion.
Övriga undersökningar
EKG och lungröntgen kan vara normala men används för att utesluta differentialdiagnoser. EKG kan visa tecken på högerkammarpåverkan, såsom högergrenblock eller S1Q3T3-mönster.
Komplikationer
Komplikationer vid lungemboli kan vara både akuta och långsiktiga, och det är viktigt att vara medveten om dessa för att minska risken för allvarliga följder. En av de mest allvarliga sena komplikationerna är kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension, som innebär att blodtrycket i lungornas kärl förblir förhöjt på grund av kvarvarande blodproppar. Detta tillstånd kan utvecklas hos upp till 3,8 procent av patienter efter en akut lungemboli och leder ofta till andfåddhet, nedsatt fysisk aktivitet och försämrad livskvalitet. Regelbunden uppföljning rekommenderas för att tidigt upptäcka tecken på pulmonell hypertension.
Risken för återfall, så kallad recidiv, är också förhöjd efter en lungemboli, särskilt hos patienter med djup ventrombos (DVT) eller andra riskfaktorer för venös tromboembolism, såsom cancer, hjärtsjukdom eller tidigare blodproppar. Därför är det viktigt att patienten får rätt behandling, ofta med antikoagulantia som lågmolekylärt heparin (LMH), och att behandlingen anpassas efter individuella riskfaktorer. Patienter som nyligen genomgått kirurgi eller varit immobiliserade i mer än 3 dagar har en särskilt hög risk och bör följas upp noggrant.
Symtomen på lungemboli kan ibland vara ospecifika och variera beroende på patientens ålder, andra sjukdomar och storleken på blodproppen. Det är därför avgörande att läkaren gör en noggrann utredning och använder diagnostiska verktyg som D-dimer, Wells score och bilddiagnostik för att säkerställa diagnosen. En negativ D-dimer utesluter inte alltid lungemboli, särskilt inte hos patienter med hög klinisk sannolikhet enligt Wells score. I dessa fall bör ytterligare undersökningar, såsom datortomografi eller lungscintigrafi, övervägas.
Vissa läkemedel och livsstilsfaktorer kan öka risken för lungemboli. Exempelvis kan p-piller och östrogenbehandling öka risken för venös tromboembolism, särskilt hos patienter med andra riskfaktorer. Det är därför viktigt att diskutera alternativa preventivmetoder och informera om riskerna. Även ålder, graviditet och andra sjukdomar som cancer och hjärt-kärlsjukdomar kan påverka risken.
Tecken på DVT, såsom svullnad, rodnad och smärta i benen, kan vara en varningssignal för lungemboli. Eftersom blodproppar ofta bildas i venerna i benen och sedan kan lossna och vandra till lungan, bör läkaren alltid undersöka benen vid misstanke om lungemboli. Om patienten nyligen varit sängliggande, genomgått kirurgi eller haft minskad fysisk aktivitet, ökar risken ytterligare.
Förebyggande åtgärder är viktiga för att minska risken för komplikationer. Regelbunden fysisk aktivitet, rökstopp och hälsosamma levnadsvanor rekommenderas för alla patienter, särskilt de med kända riskfaktorer för venös tromboembolism. Vid hög sannolikhet för lungemboli, eller om patienten har 1 poäng eller mer på Wells score i kombination med andra riskfaktorer, bör utredning och behandling påbörjas omgående.
Sammanfattningsvis är det viktigt att patienter med lungemboli får rätt behandling och regelbunden uppföljning för att minska risken för recidiv och sena komplikationer som kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension. Läkaren bör alltid ta misstanke om lungemboli på största allvar och använda sig av tillgängliga diagnostiska verktyg för att säkerställa diagnosen och optimera behandlingen.
Behandlingsalternativ
Antikoagulantia
Antikoagulantia är den primära behandlingen för lungemboli. Lågmolekylärt heparin (LMH) rekommenderas ofta som initial behandling före Waran eller nya orala antikoagulantia (NOAK). NOAK kan användas för behandling och profylax mot lungemboli och dosjusteras vid nedsatt njurfunktion. Behandlingstiden är vanligtvis minst tre månader vid en första episod med tillfällig riskfaktor och kan förlängas vid kvarstående risk eller kronisk tromboembolisk sjukdom.
Trombolys
Vid massiv lungemboli med instabil hemodynamik rekommenderas systemisk trombolys för snabb upplösning av proppen.
Kirurgiska ingrepp och andra metoder
Kirurgisk embolektomi kan bli aktuellt vid svår instabilitet och när trombolys inte är möjlig. Vena cava-filter kan övervägas vid kontraindikation mot antikoagulantia.
Rehabilitering och eftervård
Fysioterapi och psykologiskt stöd är viktiga delar för återhämtning och hantering av eventuella psykiska besvär efter lungemboli.
Riskfaktorer och förebyggande
Riskfaktorer för lungemboli inkluderar kirurgi, trauma, immobilisering, pågående cancersjukdom, hormonella faktorer som p-piller och graviditet, samt livsstilsfaktorer som övervikt (BMI över 30) och rökning. Tidigare verifierad lungemboli eller DVT ökar risken för återkommande lungemboli. Patienter med Covid-19 har också ökad risk för trombos på grund av tromboinflammation.
Förebyggande åtgärder som regelbunden fysisk aktivitet, undvikande av långvarigt stillasittande och hälsosamma levnadsvanor rekommenderas för att minska risken.
Sammanfattning
Lungemboli är ett allvarligt tillstånd som kräver snabb diagnos och behandling. Genom att känna till symtom, riskfaktorer och behandlingsmöjligheter kan patienter och vårdgivare bidra till bättre prognos och livskvalitet.
På Magnetlabbet erbjuder vi snabba och effektiva magnetresonanstomografier (MRI) och datortomografi (CT) för privatpersoner och företag. Undersökningarna hjälper till att förebygga och upptäcka sjukdomar samt följa upp behandlingar. Kontakta oss via vår webbplats för att boka tid och få mer information.
Vanliga frågor om sjukdomsförlopp lungemboli
Vad är lungemboli?
Lungemboli innebär att en blodpropp blockerar en eller flera lungartärer, vilket kan leda till allvarliga symtom och kräver snabb medicinsk behandling.
Vilka är de vanligaste symtomen på lungemboli?
Plötslig andnöd, bröstsmärta, hosta med blod, snabb hjärtrytm, yrsel eller svimning är vanliga symtom. Symtomen kan variera och ibland vara ospecifika.
Hur ställs diagnosen lungemboli?
Diagnosen ställs genom klinisk bedömning med hjälp av Wells score, blodprov (D-dimer) och bilddiagnostik som datortomografi (CT pulmonary angiography) eller lungscintigrafi.
Vad är Wells score?
Wells score är ett poängsystem som hjälper läkare att bedöma sannolikheten för lungemboli baserat på symtom och riskfaktorer.
När används D-dimer-test?
D-dimer används för att utesluta lungemboli vid låg klinisk sannolikhet. Ett negativt test minskar risken för blodpropp betydligt.
Vilka är riskfaktorerna för att utveckla lungemboli?
Riskfaktorer inkluderar kirurgi, immobilisering, malignitet, graviditet, p-piller, övervikt och tidigare blodproppar.
Hur behandlas lungemboli?
Behandlingen består främst av antikoagulantia som lågmolekylärt heparin (LMH) och nya orala antikoagulantia (NOAK). Vid massiv lungemboli kan trombolys eller kirurgisk behandling bli nödvändig.
Kan lungemboli förebyggas?
Ja, genom att minska riskfaktorer som långvarig immobilisering, upprätthålla fysisk aktivitet och behandla bakomliggande sjukdomar.
Vad är prognosen vid lungemboli?
Med snabb och rätt behandling är prognosen god, men utan behandling kan lungemboli vara livshotande. Vissa kan utveckla kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension som en komplikation.
När ska jag söka vård?
Vid misstanke om lungemboli eller om du upplever symtom som plötslig andnöd, bröstsmärta eller hosta med blod bör du omedelbart kontakta sjukvården.
